Norrsjö är en fridfull och vacker liten by som ligger i Jämtlands län i nordvästra Sverige. Byn omges av vidsträckta barrskogar, åtminstone vid en första anblick, men synar man skogarna på närmare håll upptäcker man att en stor del av det omkringliggande landskapet utgörs av ungskogar, enformiga plantager där träden står på rad, samt kala ytor. Flyg- och satellitbilder visar ett sargat och fragmenterat landskap. Nu vill det svenska skogsbolaget SCA gå in och hugga de sista remsorna naturskog som ansluter direkt mot byn från den fjällnära skogen. Byborna protesterar, men SCA är hårda i förhandlingen. Välkommen till Norrsjö! Det här är bybornas egen historia.   

Norrsjö är en svensk liten by som ligger intill sjön Norrsjön, ca 5 mil norr om det större samhället Strömsund, i Jämtlands län. SCA är det svenska skogsbolag som verkar i trakten och som varit en stor bidragande orsak till denna landskapsomvandling. För 50 år sedan bestod all skog kring Norrsjön av gamla naturskogar, men en omvandling av landskapet till industriskogar och plantager närmar sig idag sitt slutskede.

Norrsjö.  Foto: Klas Ancker

Mattias Carlsson har vuxit upp i Norrsjö. Han trivs med ha närheten till skogen och naturen.

- Mina intressen ligger i att vara ute i naturen och då passar det bra att bo här, säger Mattias.

Han har fått se hur landskapet har förändrats sedan han var barn på 1970- och 1980-talet. Stora områden var kalavverkade redan då och planterades med contortatall från Nordamerika.

- Contorta är en styggelse, säger Mattias. Det är inte naturligt i de här trakterna. Dessutom ser de inte ut som träd, utan som buskar. Det går inte heller att förflytta sig i ett contortaplantage eftersom det är så risigt. Det är ett stort misslyckande för skogsbolagen att välja att plantera contorta. Det enda de duger åt är pappersmassa, vad jag kan se.

Han beskriver Norrsjö-landskapet som kuperat och höglänt, och påpekar att det finns mycket fjällnära skog i trakten. Den fjällnära skogen i Sverige är till en högre utsträckning undantagen ett normalt skogsbruk. Det beror bland annat på låg produktivitet och låg lönsamhet, men också för att hänsyn ska tas till rennäringen, naturvården och i viss mån friluftslivet. Norrsjöborna utnyttjar flitigt sina skogar till bland annat fiske, jakt, svamp- och bärplockning. Men Mattias påpekar att man måste förflytta sig genom contortaplantage för att komma fram till en del småtjärn och vattendrag för att fiska, vilket förtar en stor del av njutningen.

Många hyggen har tillkommit sedan Mattias var yngre. Han sitter vid köksbordet när han berättar.

- Det är enorma arealer på berget öster om byn som man nu har kalhuggit, säger Mattias. Det är nästan 80-tals-klass på de kalhyggena. Det är väldigt stora sammanhängande hyggen.

Osökt kommer han in på skogsbolaget SCA.

- Det är helt för jävligt att SCA ska avverka skogarna. Jag har ett egenintresse i skogarna, jag trivs ju här. Det är en mäktig skog i mina ögon. Det är gammal skog, det är trollskog.

Han beskriver Norrsjö-landskapet som kuperat och höglänt, och påpekar att det finns mycket fjällnära skog i trakten. Den fjällnära skogen i Sverige är i regel undantagen ett normalt skogsbruk. Det beror bland annat på låg produktivitet och låg lönsamhet, men också för att hänsyn ska tas till rennäringen, naturvården och i viss mån friluftslivet. Norrsjöborna utnyttjar flitigt sina skogar till bland annat fiske, jakt, svamp- och bärplockning. Men Mattias påpekar att man måste förflytta sig genom contortaplantage för att komma fram till en del småtjärn och vattendrag för att fiska, vilket förtar en stor del av njutningen.

Mattias berättar om den totala slutavverkning som är på gång i skogsområdena nedanför den fjällnära skogen. Att SCA bandat ut i princip all skog som finns kvar för avverkning.

- Det är efterfrågan förstås, säger Mattias. Skogen här är väldigt produktiv, så de vill väl gärna komma åt den. De vill ha pengar, allt handlar om pengar.

Bybornas dialog med SCA har pågått i flera år. Det var Mattias syster Bodil Carlsson som fick nog och började ifrågasätta SCA:s framfart.

- Tidigare har man alltid gått och knutit näven i tysthet, förklarar Mattias. Man förbannade sig över att de tog mer och mer, men förstod inte att man kunde säga ifrån. Men efter att min syster drog igång protesterna började vi inse att vi verkligen måste göra någonting.

Den nationella miljöorganisationen Naturskyddsföreningen kopplades in. Tidigare upplevde byborna att det var svårt att få gehör hos SCA, men under 2009 har SCA ordnat två samrådsmöten med byns invånare, fritidshusägare och Naturskyddsföreningen för att försöka nå en gemensam lösning.

- Det är bra att SCA tar sig tid att i alla fall komma hit, säger Mattias.

Vid det andra samrådsmötet deltog hela 29 personer med anknytning till byn med en vädjan om att SCA borde spara dessa skogar. I hela byn finns endast fem bofasta familjer, så även fritidhusägare och andra människor med anknytning till byn hade slutit upp till mötet. SCA överrumplades av det stora uppbådet och gav därför byborna och Naturskyddsföreningen en chans att under hösten utforma ett förslag över hur framtida avverkningar i de aktuella skogarna ska ske. Fram till dess har SCA lovat att inte avverka någon av de skogar som är planerade för avverkning.

Trots löftet har SCA under hösten avverkat en skog och börjat avverka ytterligare en i Norrsjö.

- Det känns för jävligt, säger Mattias. Jag upptäckte det av en ren händelse när jag körde förbi i min bil. Jag tog kontakt med Naturskyddsföreningen som ringde till SCA:s ledning och fick stopp på avverkningen.

Assar Carlsson, Mattias pappa, har bott i Norrsjö i 65 år. Det är här han har vuxit upp och han bor kvar på sin föräldragård.

Trots SCA:s löfte om att inte avverka någon av de avverkningsplanerade skogarna innan en överenskommelse med byborna kommit till stånd, avverkade SCA denna skog med höga naturvärden.

- Allt har förändrats, berättar Assar. När jag var liten fanns ingen kalyta. Det plockhöggs bara. Skogarna var i princip orörda då. På den tiden fanns inga landsvägar, bara kör- och hästvägar och gångstigar. Första föryngringsytan kom 1960 på andra sidan sjön här. Vägen var inte bruten för att frakta ut virke, men flottning utefter ådalen förekom.

Vad tycker du om skogarna kring Norrsjön?

- Ja, det är ju bara rester kvar, förklarar Assar. Spillror. De är ju viktiga. Nu är jag ganska gammal och dålig på att gå, men rena vetenskapen om att det finns något kvar är betydelsefullt, också för barnens skull.

Assar jagar. Det är en del av hans livsstil.    

- När våra förfäder för över 100 år sedan sålde skogarna till skogsuppköparna fick de behålla jakten och fisket och ta ut virke till husbehov. Den rätten har vi fortfarande, men nu struntar SCA fullständigt i det där. Det är med svårighet vi kan hitta lämpligt virke till gården, eftersom det mest är contorta kring byn.

- Numera tänker SCA kortsiktigt, fortsätter Assar. En gång i tiden gjorde de inte det, då var de tongivande inom framförhållningen och duktiga på det där. Men i och med den stora skövlingen och den stora contortaplanteringen var det slut på den långsiktiga planeringen. Nu är det fullständigt vettlöst alltihopa, man ska förse industrin varje år. Det är helt sanslöst.

Assar har jobbat för SCA sedan han var 12 år fram till 1995. Han började sätta plant. När han var 14 började han hugga timmer under vintrarna. Han anser att det som har förändrats i trakten, är den sociala tankegången från bolaget. Tidigare var det befolkningen som jobbade i skogen. Varenda plant som skulle sättas var av ortsbefolkningen. Nu är det inte så längre. Numera gör man dagsverken åt bolagen.

- Förut accepterade man att man gjorde stora kalhyggen på 200 ha när man jobbade åt SCA, berättar Assar. Då tänkte man aldrig på att det var en skövling av stora mått, det gynnade ju en själv, familjen, byn, och området. Pengarna kom ju tillbaka till oss, arbetarna. Det fanns en viss acceptans för det på den tiden. Bolaget var vi.

Vad anser du om SCA:s agerande här i Norrsjö?

- SCA har gjort några dumheter på ytor, och gått över myrar för att få några enstaka timmerstockar, säger Assar. De kan göra hur stora ingrepp som helst, det finns liksom inte någon proportion. De trampar sönder mark och gräver och har sig.

- Nu låter de områden ligga på sparlåga tills diskussionen är över (red anm. SCA har tillfälligt fryst sina planerade avverkningar i Norrsjö). Vi känner ju SCA väl, det är bara en fint, ett knep, för att lugna ner saker och ting, för att få tiden att gå. Jag tror att SCA kommer att avverka skogarna här ändå.

Kan ni bybor på något sätt stoppa dem?

- Med svårighet, säger Assar. Det går inte att stoppa dem utan nationell och internationell uppmärksamhet. Det måste vara tryck från annat håll. Det finns inget som helst hopp från att det ska komma tryck från riksdag och regering, åtminstone inte i nuläget.

- Det är varje pappers- och virkeskonsuments plikt att sätta press på producenten, fortsätter Assar. Jag ser skogen som förmer, inte endast som en råvarukälla, Samhällets syn, ja, de flestas syn, är att skogen är en råvarukälla. Det synsättet måste absolut förändras. Hela samhället är så kortsiktigt funtat.

Assars barnbarn Martina Carlsson, 18 år, har under somrar och helger spenderat mycket tid i Norrsjö. Det är som hennes andra hem. Hon har alltid varit mycket ute i skogen.

- Bor man här är det naturen som är viktig, säger Martina. Det är det som finns här och det är det som betyder något för oss. Jag kan inte uttala mig om höga naturvärden och så. Det jag känner till är att skogen följt min familj historiskt sett och ändå är man är så maktlös, man har inget att säga till om. Det känns som att de tar skogen ifrån oss. Det känns omöjligt att man själv ska kunna göra något för att stoppa det här, vi behöver ju hjälp utifrån. Vi önskar att folk kunde hjälpa till, de som kan och vill.

Miljöorganisationerna Fältbiologerna, Skydda Skogen, Naturskyddsföreningen och Miljöförbundet Jordens Vänner har under hösten 2009 ställt sig bakom Norrsjöborna och stödjer deras kamp för att behålla de kvarvarande skogarna runt byn.

- SCA har tidigare varit ganska oprofessionella i sitt bemötande gentemot oss bybor, fortsätter Martina. De har haft inställningen att de inte behövt lyssna på oss eftersom vi är en liten ortsbefolkning och de är det stora bolaget. Därför känns det oerhört bra att få hjälp av andra organisationer. Det inger hopp.

En helg i slutet av september 2009 arrangerar miljöorganisationerna en gemensam inventeringskurs för byborna i de avverkningsanmälda skogarna. En grannaturskog i ett kuperat landskap med små tjärnar, myrmosaiker och tallhällmarker besöks. Skyddsvärda och hotade arter eftersöks och dokumenteras. Här är flera av granarna grova och gamla, vissa av dem började växa för tre sekler sedan. I skogen ligger död ved här och var. Den döda veden är viktig för ett flertal insekter, vedsvampar, mossor och lavar.