Till Red. för ev. publicering. 30 okt. 2002.

Holmen Skogs redaktör Lars Klingström har i "Skog och Virke" intervjuat professor Lars Kardell vid SLU i Uppsala om naturvård i skogen och om reservat. Han har vänt sig till fel person. Han borde ha gått till dem som har dessa frågor som sin uppgift, Artdatabanken vid samma universitet.

Lars Kardells förakt för naturvård i skogen är känt. Han må tycka och säga vad han vill i denna fråga. Den tillhör dock inte hans kompetensområde. Det allvarliga är att Holmen i sin tidning utnyttjar Kardells tyckande för att ursäkta sin bristfälliga naturvård. I dagens läge då striden står om de sista bitarna av äldre och grövre skog, de som också hyser de högsta naturvärdena, är tydligen alla medel tillåtna för att komma åt virket.

Holmen har genom FSC-certifieringen deklarerat sin vilja att bidra till naturvården genom avsättningar på egen mark. Då rimmar det mycket illa att på detta vis med vetenskapligt ogrundade påståenden ifrågasätta behovet av reservatbildning och därmed både FSC:s och bolagets egen policys legitimitet.

Kardell har tydligen inget till övers för dem i forskarvärlden som försöker skapa lite klarhet i de svåra frågor det handlar om: Vad behöver olika arter för att på lång sikt överleva i landet. Han anser att "De svenska skogsbrukarna lyssnat allt för mycket på en opinion som har mycket grunda kunskaper i det ämne den uttalar sig".

Hans grundinställning är en kvarleva från tiden före naturvårdsdebatten. Han anser att ingen självständig och planerad naturvård behövs som motkraft till skogsbruket: " Jag känner ingen oro för den biologiska mångfalden i Sveriges skogar. Naturen har en fantastisk förmåga att anpassa sig, säger han. Artsammansättningen i naturen är resultatet av en mängd olika faktorer. Skogsbruk och annan mänsklig påverkan är bara några i en lång rad av andra".

Han drar sig inte för oförskämdheter som denna: "Naturvården, så som den manifesteras genom olika organisationer, är mycket kortsiktig till sin karaktär. Man åker ut i ett stycke natur, hittar en ovanlig groda och drar omedelbart slutsatsen att bara därför att denna ovanliga groda finns just där så måste naturen ikring den skyddas. Och man tror att om så inte sker kommer denna groda att utrotas".

Lars Klingström borde ha intervjuat någon annan än Lars Kardell om han hade önskat en vetenskapligt korrekt belysning av problemet. Problemet är hur både virkesproduktion och bevarande ska klaras. Hur mycket av olika skogsmiljöer behöver skogens olika arter för att klara sig långsiktigt? Hur bör öarna av gammal skog ligga i ungskogslandskapet och hur stora ska de vara för att bli effektiva för artbevarande? Hur ska hänsynen på den brukade arealen se ut för att bäst tillgodose vissa andra arters behov?

De som kan något inom detta vetenskapsområde finns på flera svenska universitetsinstitutioner, bl.a. i Lund, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Umeå, men de finns inte där Lars Klingström valde att fråga. Han borde ha vänt sig till Artdatabanken i Uppsala allra först, där man har nationens uppdrag att försöka samla den information som finns inom och utom Sverige.

Holmens och Klingströms ordande i "Skog och Virke" går parallellt med bolagets hantering av sin skog. Allt fler exempel på dålig naturvård kommer i dagen. Ofta handlar det om nonchalans mot miljöer med gammal skog och rödlistade arter och om respektlös inställning till den officiella nyckelbiotopdefinitionen. Bolaget äventyrar sin trovärdighet i fråga om naturvård.

Leif Danielsson, Alafors, Anders Delin, Järbo, Gunnar Ersare, Delsbo, Christer Klingberg, Örebro, Björn Mildh, Piteå, Eva Pettersson, Hoting, Joakim Pihlstrand-Trulp, Stockholm, Hans Sundström, Härnösand, Mirjam Lööf, Uppsala.

Korrespondens till
Anders Delin, Kulgatan 40, 81171 Järbo, 0290-70821, Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Publicerad:
Tidningen Ångermanland 1 nov., under "Debatt och insändare", vår rubrik, alla namnen.
Piteå-Tidningen 8 nov.

Kommenterad:
Gefle Dagblad, "Djur och natur" (Mats Dahlén) 10 dec.