16 mars 2001.

Naturvården i den svenska skogen är en bluff. Efter 1850 har det svenska skogsbruket aldrig haft ambitionen att vara hållbart - inte ens när det gäller virkesproduktion. Urskogar huggs fortfarande. Gammelskogar huggs i snabb takt. Fastighetsverket, Allmänningar och andra hugger ohämmat i skog ovanför naturvårdsgränsen, i fjällnära skog. De arealer av gammelskog som avverkas är större än de som skyddas genom reservatbildning.
Markägarna är ointresserade av naturvård men intresserade av pengar. Den frivillighet som ledande politiker har satt sin tillit till är helt otillräcklig. Bolagen försöker komma undan certifieringskraven så billigt som möjligt. Familjeskogsbrukets gröna planer ställer alldeles för låga krav. Det är övervägande impediment som tas undan, inte de virkesrika gammelskogar, som har störst naturvärden.
Konsumentländerna har informerats om att allt är väl, men informationen har varit falsk. Certifieringen är en större framgång för försäljningen än för naturvården.
Skogsstyrelsen sitter i knäet på näringen och vågar eller vill inte hävda skogsvårdslagens naturvårdsdel. I övre Norrland har man övergivit sin egen nyckelbiotopdefinition och tillåter avverkning av skogar med mängder av rödlistade arter.

Pengar saknas
Det finns inte pengar till mer än en bråkdel av de reservatobjekt och nyckelbiotoper som har identifierats. Många gammelskogar är fortfarande okända. Endast en femtedel av de befintliga nyckelbiotoperna har påträffats.
Vitryggiga hackspetten är fortfarande på väg utför. Tjäderns ställning i Småland är svag. 500-åriga tallar, som i sig själva är nyckelelement i skogen, huggs fortfarande.
Skogsnäringen har total makt över skogspolitiken. Riksdag och regering kan inte göra mycket genom lagstiftning. De blir tvungna att sätta av pengar för att ersätta markägarna när det blir fråga om att undanta skog. De har fortfarande inte kommit upp till belopp som skulle kunna motsvara de miljömål som har ställts upp.

Back-lash
Som om det inte räckte med dessa svek mot givna löften och bristande ambition för naturvård i skogen kommer nu en våg av signaler om att opinionen bland skogsnäringens företrädare är på väg att svänga bort från naturvård. Nyckelbiotopbegreppet ifrågasätts. I övre Norrland räknas inte ens skogar med mängder av rödlistade arter som nyckelbiotoper därför att man vill ha regional anpassning - "så här ser ju nästan all äldre skog ut i dessa trakter".
Man inte bara ifrågasätter nyckelbiotoperna utan även det fundament de är byggda på - rödlistorna. Hotet mot arterna nedvärderas. Listorna påstås ha dåligt vetenskapligt underlag.
Skogsmän är trötta på naturvård, "som det har pratats alldeles för mycket om" under flera år, och som har lett skogsföryngringen in på villovägar - säger man. Nu vill man ha en koncentration på produktion igen.

Vi frågar: Har den svenska skogsnäringen någonsin glömt bort produktionsaspekten? Har man varit ointresserad av att avverka? Har avverkningarna utförts på för små arealer - på en för liten arealandel - för sent i trädets livscykel? Har man glömt kvar för många träd på hyggena? Har man varit för blödig och lämnat kvar för många natursköna gammelskogar bara 'til lyst'? Finns det något skäl i världen att åter börja hårdköra på den utpinade svenska skogsarenan?

Vi råder: Dra! Lämna den svenska skogen! Koka något annat! Det kan väl finnas några trädåkrar som det kan vara vettigt att hugga i, men större delen av den svenska skogen behöver vila - särskilt den norrländska.
Dra därifrån, lämna skogen i 300 år, kom igen när det åter finns grovt talltimmer att avverka - eftersom ni säger att det svenska skogsbruket ska grundas på kvalitetsproduktion. Det var så det började: 400-åriga urskogstallar med upp till 100 cm diameter lade grunden till den svenska skogsnäringen. Alla sådana tallar är nu borta. Det tar 300 år att få en mindre del av dem tillbaka.
I denna fråga står vi väl inte så långt från bolagsledningarna, som säger att det är ointressant eller olönsamt att bedriva skogsbruk i Sverige och nu börjar avyttra sin skog.

Naturskyddsföreningens skogsnätverk genom Anders Delin, Kulgatan 40, 81171 Järbo, 0290-70821, 70087 (fax), Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen