Till Red för ev.publicering. 15 juni 2001 (ej skickat).

Sveaskog prövar nu sina vingar. Det finns anledning att se dess framtid i ett historiskt perspektiv. Vilken roll har statens skogar spelat för allmänhetens naturupplevelse och välbefinnande?
Edvard Wibeck var en av den svenska naturvårdens förgrundsgestalter. År 1935 höll han ett radioföredrag, som samma år publicerades i "Vi och vår natur". Han skriver: "…nu behövs det verkligen att alla vänner av svensk natur och svensk skog hjälper till att skydda och rädda vad som annars mycket snart går under."
Redan då var nästan all svensk skog "föremål för planmässig skötsel eller i varje fall reglerad avverkning". Dock fanns fortfarande rester av urskog kvar framför allt i "den övre fjällskogen i Jämtland och Härjedalen" och i "bonde- och bolagsskog i Väster- och Norrbottens lappmark"
Wibeck konstaterar att skogsbrukets korta omloppstider gör att "Verkligt gamla träd kommer alltså att efter hand helt försvinna ur den vårdade skogen" och att "missformade, skadade, sjuka och döda träd" avlägsnas, sådana som "skulle kunna erbjuda boplatser åt hålbyggande fåglar".
Staten förvaltade då, genom Domänverket, ungefär en tredjedel av Sveriges skogsmark. I verkets styrelse fanns då "flera varmt naturskyddsintresserade män". De såg till att bevarandeaspekten fanns med i 1924 års reglemente, bl.a.: "Jägmästare bör hos domänstyrelsen anmäla förekomsten å kronans mark av sådant område eller föremål, som kan anses böra för framtiden skyddas som naturminnesmärke".
Man får förmoda att detta reglemente kan ha bidragit till att Ensjölokarnas domänreservat (numer naturreservat) i nordligaste Hälsingland undantogs från avverkning. Där står fortfarande 25 av de 50 hektar urskog som finns i Gävleborgs län.
Wibeck vädjade slutligen till de "privata skogsägarna" (så betecknade han både familjeskogsbrukarna och bolagen): "Vore det egentligen någon förlust för flertalet privata skogsägare om de lämnade smärre urskogspartier oavverkade i de sällsynta fall, då sådana ännu finnas kvar?"
Hur har utvecklingen gått sedan Edvard Wibeck sade detta för 66 år sedan? Visserligen har stora arealer urskog och gammelskog fått skydd i reservat, men mycket större har avverkats. Ur biologisk synvinkel har vi avlägsnat oss från ett acceptabelt tillstånd i skogen. Behovet att precisera målen och nå fram till dem har ökat.
Staten måste fortfarande spela den ledande rollen, både när det gäller pengar till skog som undantas från skogsbruk och när det gäller att använda sin egen skog. Sveaskog måste bli ett föredöme när det gäller bevarande av skog för naturvårdsändamål. Sveaskog har stora arealer med äldre skog. Dessa måste undantas från avverkning.
Statens krav på avkastning från den egna skogen måste ses över. Virkesfångst är inte överallt och alltid det viktigaste. "Mångbruk" är ibland mer lönsamt. Däri innegår jakt, fiske, turism, rekreation m.m. I ett långt perspektiv är lönsamheten över huvud taget inte intressant. Med en naturlig omloppstid på 1000 år står urskogen utanför alla samhällskalkyler, och vi behöver även den.

Anders Delin
Nationella Skogsnätverket.