Till Red. för ev. publicering 12 juni 2001

Sveaskog förvaltar större delen av svenskarnas egen skog, statens skog. Bolaget förvaltar tidigare Domänverksskogar som under en tid tillhörde AssiDomän men nu har återgått i statens ägo.
Bo Dockered, styrelseordförande, talade i mars 2000 om målsättningen med det då ganska nya bolaget. Tio procent av den produktiva skogen skulle bevaras för naturvårdsändamål (underförstått på egen bekostnad). Skogsskötseln skulle inriktas på mångbruk, d.v.s. förutom virkesproduktion även jakt, fiske, bärproduktion, turism, m.m.. Vid bolagsstämman nyligen sade Bo Dockered att Sveaskog har kompetens att ta ansvar för förvaltningen av alla statens skogar, även Fastighetsverkets.

Nu planerar bolaget avverkningar i gammal skog, så gammal att den tillhör de futtiga tio procent av landets skogar som är äldre än 120 år. Så gammal att den innehåller träd som är 300 år och många träd som är över 200 år. Så gammal att den har kvar en del urskogskvalitéer och är livsrum för rödlistade arter.
Den gamla skogen som bolaget har planer på att avverka ligger 2 mil SV om Idre, just intill Drevfjällets naturreservat, på 700 meters höjd över havet. En del av den avverkningshotade skogen ligger ovanför Naturskyddsföreningens gräns för fjällnära skog.

Dessa orimliga avverkningsplaner försvarar bolaget på flera olika sätt. Man säger bl.a. att det är tillåtet enligt FSC-standarden. Men den är en frivillig överenskommelse mellan näringen och naturvårdsorganisationerna och inte detsamma som den svenska skogs- och naturvårdspolitiken. De politiska målen ligger högre och det av vetenskapen utpekade målet ännu högre. När Sveaskog och andra bolag nu försöker lägga naturvårdsribban på FSC-standardens nivå är detta ett oblygt försök att skapa en bolagens egen naturvårdspolitik, i strid med riksdagens och regeringens myndighet och mot bättre naturvårdsvetande. Sådana försök måste bestämt tillbakavisas.
Bolaget försvarar också sina planer med konstateranden som: " 33 % av skogen i detta landskap är över 120 år enligt vår skogsindelning". "Omloppstiden i dessa trakter är mycket längre än på lägre höjd över havet, så det är normalt att avverka vid denna ålder". "Om vi råkar ha större andel gammal skog än andra skogsägare ska det inte drabba oss i form av avverkningsstopp".
Men dessa gamla skogar måste bevaras. Om Sverige ska kunna nå upp till nationellt och internationellt acceptabel andel skyddad skog, 10 %, då måste all gammal skog omedelbart tas undan från avverkning. För Sveaskog, som har större andel gammal skog med höga naturvärden än de flesta markägare, innebär det att betydligt mer än 10 % måste undantas från avverkning.

Det borde också på statens mark vara lättare att få gehör för detta krav, inte bara på grund av Bo Dockereds utfästelser. Staten behöver visserligen intäkter, men har den unika rättigheten att skaffa sig dem genom beskattning. Staten kan och bör planera mer långsiktigt än många andra skogsägare. Staten bär ett stort ansvar för att de nationella miljömålen förverkligas.

Om inte dessa skogar i Särna och Idre får vara i fred klingar Bo Dockereds ord falska och vi tvingas se på Sveaskog och staten som vilken skogsroffare som helst. Vi hade hoppats att Sveaskog skulle ha högre naturvårdsambitioner än Fastighetsverket, vars skogsinnehav man förklarar sig beredd att ta över. Tydligen är det inte så. Särskilt allvarligt är det att bolaget här inte respekterar det stopp för avverkning i fjällnära skog (moratoriet), som Naturskyddsföreningen för tio år sedan krävde och skogsnäringen accepterade.

Anders Delin
Naturskyddsföreningens Nationella Skogsnätverk