Anders Delin, Nätverket för Naturvård i Svensk Skog

Bild: Tre liggande urskogstallar, Hede urskog

Jag ber om ursäkt för att jag måste vara kritisk.
Förlåt mig för att jag berättar om hur dåligt det står till ute i skogen.
Det fortsätter att gå utför med skogens naturvärden.

Bild: Möte i granurskog Fagerbäcken, Ytterhogdal

Ni får inte ta illa upp. Det är ju inte ert fel. Det är skogsnäringens.

De sista resterna av gammelskog avverkas, trots att utarmningen redan har gått så långt att det är omöjligt att nå det mål som Miljövårdsberedningen uppställde 1997, att 9 % av skogen skulle avsättas i vissa delar av Sverige, 16 % i andra - om man vill att det som avsätts ska ha kvalitet.

Bild: Storporig brandticka, Hede urskog

Inte ens nyckelbiotoperna får vara i fred. De skulle ju vara basen, ett minimum av bevarande.

Bild: 103 exempel

Den ideella naturvården har samlat exempel på nyckelbiotoper med flera rödlistade arter, som har avverkats eller hotas av avverkning.

Vi har 103 exempel bara från de senaste två åren.

Ett litet antal personer med små resurser har sett detta. Avverkningar av gammelskogar är så vanliga att nya exempel dyker upp nästan varje dag man anstränger sig att titta efter.

Jag väljer två exempel. Det första är från södra Lappland, i skogslandet långt från fjällen, i norra delen av Åsele kommun.

Bild: Näversjöberget från satellit

Det är Näversjöberget. Man ser på satellitbilden ett kvarvarande block av äldre skog. Det är 64 hektar i en öken av hundratals hektar med hyggen och ungskogar. Vi gick in där. Det var gammelskog med flerhundraåriga granar, massor av död ved och bitvis urskog.

Bild: Rödlistade arter Näversjöberget

På 64 hektar fann vi 24 olika rödlistade arter, varav en i hotkategori EN och sex i VU.
På 150 punkter, spridda över ytan, fann vi någon rödlistad art.

Området var avverkningsanmält, utom ett par hektar som man hade planerat att lämna som nyckelbiotop. Väggatan var huggen. I den fanns också rödlistade arter.

Vi fick markägaren att tillfälligt hejda sina avverkningsplaner, men han accepterade inte att undanta området i sin planering.

Bild: Miljöaktuellts intervju med Per Simonsson

Denna skövling av nyckelbiotoper och rödlistade arter är satt i system. Markägaren har i massmedia i augusti meddelat att man har sin egen nyckelbiotopsdefinition, som skiljer sig från Skogsstyrelsens, och som man har följt länge och tänker fortsätta att följa.

Denna markägare är inte ensam om att negligera FSC-standarden, det nationella naturvårdsmålet och Skogsstyrelsens nyckelbiotopsdefinition.

Bild: Krakelandet (Rolf Lundqvist)

Det andra exemplet är från norra Dalarna, i Särna. Där avverkades 10 hektar av en gammal tallskog intill reservatet Krakelandet. Tallar som hade öppna brandljud med spår efter 1-3 bränder avverkades. Varglav hittades på hygget.

Bild: "Kväve - 2002"

Skogsnäringen nonchalerar rödlistade arter. Det visar sig även i presentationen av
Kväve - 2002.

Skogsnäringen ålades inom FSC-systemet att bevisa att kvävegödsling inte skadar biologisk mångfald. Ett stort antal vetenskapliga studier genomfördes.

Bild: Resultat av enskilda studier i "Kväve - 2002"

Dessa presenterades den 14 juni med orden: "Gödsling av skogsmark ger inga allvarliga miljöeffekter - men gödselmedlet måste hamna på rätt ställe"
Denna beskrivning är den enda som massmedia har fört vidare, men den strider mot resultaten av de vetenskapliga studierna.

Studie A: 29% av fynden av rödlistade arter gjordes i bestånd som
enligt instruktionen skulle gödslas. Svampar undersöktes inte.

Studie B: Mykorrhizasvampar undersöktes före och efter kvävegödsling. "Spindlingar" minskade och "riskor" ökade. Av spindlingarna står 62 på rödlistan.

Studie C: Gödslingspåverkan på mossor och lavar på lågor studerades.
En mossa och tio lavar minskade, t.ex. den rödlistade dvärgbägarlaven.

Bild: Frygisk spindling (Anders Janols)

Man har inte närmare studerat mykorrhizasvamparna, som finns på marktyper som
gödslas. Många av dem är rödlistade.

De enskilda studierna är nog väl gjorda och sanningsenligt rapporterade, men skogsnäringens slutsats av dem är en vantolkning som syftar till att legitimera fortsatt produktionsökning på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Om detta hade inträffat i den vetenskapliga världen skulle det ha blivit skandal. Nu utbreder sig bara en beklämmande tystnad.

Anders Delin