Nu rider de på vågen. Gubbarna som inte gillar naturvård. Som i
strid med en folkmajoritet främst vill ha skogarna för produktion
med kalhyggen. Hos vissa finns en läpparnas bekännelse till
naturvården, men ordförande Kjell Dahlström i Skogs- och Träfacket
når knappt ens dit (Aftonbladet 15/11). Han tycker att det räcker
med naturvård om några år.
Därmed avslöjar Dahlström en av tre positioner. Endera att han
inte ser problem med att utrota över 2 000 växter och djur från
svenska skogar. Eller att han inte förstått ett smack av den
vetenskapliga hotbilden mot livet i skogen. Eller att han ljuger.
Dahlström rider på den våg som skogsbolaget Sveaskogs ordförande
Bo Dockered satt i rörelse. Industrin och facket slungar myter. Den
förenklade bilden att miljöhänsyn står i konflikt med sysselsättning
blir ett av Dahlströms paradnummer.

Hur just naturvården hotar jobben redovisas inte, men i bakgrunden
skymtar en rapport från Sveaskog. En rapport som inte ger skogen
värde om den inte avverkas, som glömmer att bolagens slapphänta
skötsel och överavverkningar är ett större hot mot jobben än
någonsin naturvården, och som bortser ifrån att näringen själv
rationaliserat bort tiotusentals arbetare. För att nu nämna några
problem.
Naturvård blir ett arbetslöshetens spöke, när hoten mot jobben
egentligen främst orsakas av näringen själv. Tanken går till Don
Quijote som fäktar mot väderkvarnar.
Hur mycket mark är då skyddad? Dahlström menar att 810 000 hektar
skyddats på så kallad frivillig väg. Siffran bygger på bolagens
uppgifter, men vilka områden som skyddats redovisas aldrig eller
sällan öppet. Skyddet är heller inte långsiktigt. Dahlström nämner
att ytterligare drygt en miljon hektar är skyddade. Men det allra
mesta är fjällnära skogar. I landet i övrigt är endast en procent av
skogen skyddad enligt officiell statistik.
I mitt hemlän Värmland täcker områdesskyddet ynka 0,5 procent av
skogsmarken. Där och i flera andra län tar det 20 år att nå
riksdagens miljömål, om det fördelas jämnt över landet. I
Södermanland och Kronoberg tar det hela 50-60 år. Riksdagens mål
ligger dessutom långt ifrån vad forskare bedömt måste skyddas. Fakta
punkterar Dahlströms siffertrolleri.

Skiljelinjen i diskussionen går inte mellan naturvård och
sysselsättning. Den finns mellan pamparnas gårdags-mentalitet och
folkmajoritetens känslor för levande skogar.
Arbetslöshet på landsbygden är förvisso ett problem. Men även
skogsskydd ger jobb. Genom innovation växer små och medelstora
företag inom ekoturism och andra nya näringar. De ser vinster av
naturvård.
Detta ersätter förstås inte värdet av skogsbruk och skogsindustri,
men är alternativ för lokal utveckling. Välfärd vilar inte bara på
kalhyggen.
Fackets och industrins falska utspel stoppar inte trenden att
allmänhetens intressen och naturvården vinner mark på
gårdags-folkets bekostnad. Men den fejkade konflikten oroar
människor i onödan och döljer de verkliga problemen med skogsbrukets
slappa skötsel av den svenska skogen. Skärpning gubbar

Mikael Karlsson
Ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen
Publicerad: 2003-11-22