Det är tragiskt att professor Arne Albrektson (VK 20/2) håller en så låg debattnivå och utan saklig grund anklagar SNF för att fara med halvsanningar. De forskningsresultat vi har hänvisat till är redan accepterade för publicering i vetenskapliga tidskrifter. Detsamma gäller en finsk studie som visar dramatiska höjningar av giftigt metylkvicksilver i ett skogsvatten efter skogsavverkning och markberedning. I Kanada publicerades en studie för några år sedan som undersökte effekterna på sjöar ute i skogsmarken, där skogenomkring behandlades på olika sätt: skogsbruk respektive skogsbrand. Också den studien visade en signifikant höjning av kvicksilverhalterna i plankton och fisk i sjöarna med skogsbruk. Vid skogsbrand skedde däremot inga höjningar av kvicksilverhalterna.

Vi kan förstå att näringen ibland har svårt att acceptera vetenskapliga fakta, men att Albrektson, under professors titel, hamnar i okunskapens fålla förvånar.
Av den svenska, finska och kanadensiska forskning vi refererar till ovan framgår tydligt att det är tunga skogsmaskiner som orsakar djupa markskador och mobilisering av det giftiga metylkvicksilvret. SNF har vetenskapens stöd. Vi vill se en satsning på utveckling av mindre och lättare maskiner för att försöka minska markskadorna. En utveckling som redan inletts inom gallringen.

Vi förespråkar inte dimensionsavverkning, vilket Albrektson försöker ge sken av. Vi vill se en satsning på alternativ men det betyder inte att trakthyggesbruket ska överges. Exempel på en metod med lovande resultat är Mats Hagners Naturkultur-metod. Den är ett produktionsinriktat alternativ till kalhyggen värd att tillämpa i betydligt större skala än hittills

Så till Albrektsons påståenden om de rödlistade arterna. Mot dessa står Artdatabankens konstaterande: "De största hoten i dagsläget utgörs av avverkning, vilket bedöms beröra 1605 rödlistade arter, varav 736 klassificeras som hotade. En stor del av arterna som missgynnas av avverkningar föredrar eller kräver skuggiga miljöer (511 hotade arter).Det finns också arter som gynnas i solexponerade lägen (225 hotade arter)men som paradoxalt nog ändå missgynnas av hyggesbruket. För dessa arter kan hyggesfasen visserligen ge en gynnsam grad av exponering, men de brukade bestånden som sedan växer upp blir i gengäld tätare och skuggigare än obrukade naturbestånd. Dessutom innebär hyggesbruket en kraftig utarmning genom att mängden död ved avsevärt reduceras vid varje avverkningstillfälle."

Det storskaliga skogsbruket är den påverkan på våra skogar som utredning efter utredning klart fastslagit har störst negativ påverkan på skogens
biologiska mångfald. Med en delvis övergång till selektiva metoder ökar arealen med bestånd som har bibehållen kontinuitet av slutenhet och beskuggning vilket gynnar flera rödlistade arter. Lämnas dessutom minst 10 gamla träd per hektar i dessa skogar så kommer de att bli mycket rikare på biologisk mångfald än de tall- och granplantager som dagens skogsbruk lämnar efter sig.

Att det sedan finns rödlistade arter, framför allt bland insekterna, som gynnas av solexponerade högstubbar och grova eller döda träd som lämnas på dagens hyggen är välkänt. Just därför skulle en mångfald brukningsmetoder skulle vara mer gynnsamt än som idag, en enda.

Tusentals ideella naturvårdare och de flesta naturvårdsforskare känner till detta. Många politiker likaså. Även bolag och brukare börjar glädjande nog komma till insikt. Kvar står en borttynande skara, fastlåst i miljöskadliga myter om gårdagens förträfflighet. För en professor kanske en dos vetenskap kan mota myterna i grind. Vi hoppas på det.

Patrik Nygren, Naturskyddsföreningens Skogsnätverk
Jonas Rudberg, Skogshandläggare på Naturskyddsföreningen