Debatt om ekoturism i skogen i Fäviken

I Fäviken i Kall, Jämtland, ordnades den 1 augusti en debatt som skulle belysa förutsättningarna för att nyttja skogen på annat sätt än som virkesleverantör, nämligen för turism och rekreation. Tillfället är väl valt, eftersom timret tryter och sågverkens lönsamhet minskar.

Inledaren Lars-Olof Österström betonade också att skogens värden inte längre är givna. Han sade: "Den som sätter värde på skogen är den som betalar. Vi måste fokusera på marknaderna och söka alternativa användningsområden som energiproduktion och ekoturism." De i panelen och i publiken som hörde detta och själva arbetar inom ekoturism lyssnade nog tacksamt på dessa ord, men blev besvikna när han sade att han inte tror att ekoturism kan ersätta virkesproduktionen som inkomstkälla för Sverige och för skogsägarna.

Sedan följde en debatt enligt gammalt mönster. Virkesproducenter och sågar försvarade sin verksamhet med gamla argument och friserade siffror. Det var generande att höra Lars-Olof Österström återupprepa den gamla lögnen från 1980-talet, att "Sveriges skogar har fördubblats", underförstått att virkesförrådet i dem har fördubblats. Faktum är att virkesförrådet för 150 år sedan var större än nu, i Norrlands inland mycket större. Faktum är också att virkesförrådet på 1920-talet, då Riksskogstaxeringen startade, var betydligt lägre än nu till följd av skogsnäringens finkamning av skogarna på jakt efter sågbart urskogstimmer. Efter 1920-talet har virkesförrådet ökat, men inte fördubblats och inte nått 1850-talets nivå.

Även Lars-Olof Österströms påstående att vi avverkar endast 70% av tillväxten tål att synas i sömmarna. Enligt de senaste siffror jag har tillgång till, från 2002, torde siffran snarare ligga kring 85 %.

Bo Holm, SÅGAB, slängde ur sig att "Det är lätt att köra över opinionen" när staten tar undan skog för reservatbildning. Han ville påstå att svenska folket inte vill ha reservat, men den inställningen finner man mest hos den minoritet som är skogsägare. Folket vill att skogen i första hand ska användas för biologisk mångfald, i andra hand för turism och rekreation och i tredje och sista hand för virkesproduktion. Enkäten som ligger bakom dessa undersökningsresultat citeras i Statsskogsutredningen, del 1, sid. 37.

Jan Holmberg, ordf. i Norrskog, kom med de mest häpnadsväckande påståenden, som t.ex. att 25 % av skogen i Sverige är undantagen från skogsbruk. De rätta siffrorna är c:a 4 % skyddat enligt lag (huvuddelen i fjällnära skog) och en okänd andel, troligen omkring 2 %, på frivillig väg. Han hyllade också hyggen och ungskogar som viktiga biotoper för många rödlistade arters överlevnad, men kunde inte nämna någon sådan art. Vi vet ju alla att hyggen och ungskogar inte precis är de sällsynta och hotade miljöer som det är brist på, så hans påstående måste vara taget ur luften.

Vad kan företagsamma utvecklare av ekoturism göra emot en bromskloss som skogsnäringen? Och hur ska naturvårdsmålet klaras när skogsnäringen så uttalat prioriterar virkesproduktion framför naturvård? De hävdar fortfarande i dag att allt sågbart virke ska sågas, även det som står i skogar med höga naturvärden, som måste få skydd i reservat om miljömålet i skogen ska kunna uppnås. Även i privatskogsbruket är det tyvärr kortsiktiga resultat som gäller, inte långsiktigt hållbart skogsbruk, inte hushållning och inte omsorg om naturen.

Anders Delin